Kommen åter återgår vi till den egna bloggen. Det är så där under uppvaknandet. Ingen hänryckning precis. Bloggproblematik? Vadan och varthän? Ska man upprepa sig? Världen tycks göra det hela tiden. Vem ska ha och vem ska inte ha kommunala bidrag? Hur kan Friskis och Svettis som drar in bidrag ha en dyrare gymverksamhet än det nu aktuella Träningsverket? Har dom finare maskiner?. Ska man jämföra med Operan? som Nöjesteatern gör! eller med Malmö FF med alla sina alkoholiganer. Jag menar, bidrag som bidrag. Ska bidragen gå till de fattiga eller mera till medelklassen som idag. Ska lunchätande ute subventioneras så ska väl färdiglagat i butiken också ha lägre moms? Kan man tycka. Eller är det Reinfeldts vilja som avgör saken. Så tycks det vara skolfrågan. Oavsett hur verkligen ser ut så gäller pengfrihetskartan där. Det påminner inte så lite om Kality som jag råkar läsa om i en bok just nu. Där är det excelarken och alla tillsatta kommitteer som styr. Det kan få en att fundera. Är bidrag bra?. Som om en halvsanning med lite bidrag kan bli till en hel sanning. Nöjesteatern tycker att bara kommunen betalar byggnaden så står det kommersiella bolaget för verksamheten. Som med Fritidsverksamhet. Och förresten? Varför får inte en sådan här blogg några bidrag? Eller är det rent av så att att en sanning med lite bidrag blir till en halv sanning? Jag tror det.
I de kommande bloggarna förväntas svaren trummlas och vältas innan de kan manglas ut i texten. Ett Hälsospår om gymträning kanske kan lämna bestående bidrag på den egna kroppen. Martin Schibbyes dagsdos om femhundra armhävningar i Kalitygymet imponerar, om än med en nypa av jordens salt.
ABC.D 