Författare: Klas

Författare in Sjö

(88) TILLFÄLLIGT UPPEHÅLL

Trots åtagandet med B100gg tar abc.d tillfället att meddela att ett tillfälligt uppehåll pågår. Lägenheten ska renoveras (läs:gentrifieras) och mycket damm kommer att uppstå varför datorn ställs undan tills vidare. Alltså tillsvidareundanställd till skillnad från det lite kortare tillsvidareanställd. Men jag ska lämna ett politiskt förslag på vägen.

Detta är mitt första politiska förslag någonsin.

I min ungdom var alla blivande män ålagda att göra lumpen. 12 månaders statstjänstgöring som vapenför eller ej vapenför. Några vägrade och fick fängelse. I dag är alla människor ålagda att arbeta och för att arbeta måste man antingen driva ett fungerande företag i egen regi eller vara tillsvidareanställd hos någon annan. Mellanläget med tillfälliga anställningar som inte är frivilliga är inte värdigt. Mitt förslag är att man med ett antal av dessa tillfälliga anställningar kan kvalificera sig för för att vara tillsvidareundanställd. Gärna samma tid som gäller för att kvalificera sig till en tillsvidareanställning enligt lagen om anställningsskydd. Man kommer att officiellt tillhöra reservarbetsarmén som ju redan Karl Marx skrev om och kan som sådan erbjudas tillsvidarearbete eller tillfälliga anställningar då tillsvidareundanställningen tillfälligt lämnas för att återtagas när så blir aktuellt. En sorts medborgarlön som låter mycket bättre och värdigare, och framförallt billigare, än FAS 3. Med medborgarlön bör man deltaga i någon statlig utbildning som man själv väljer. Medborgarlönen ska följa socialbidragsnormen med en tillökning på lämplig procent och naturligtvis sakna fattigmansreglerna inte gälla. Medborgarlönen kan också vara lägsta pensionen med ytterligare några procent i pensionens favör. Kan den tillsvidareundanställde skaffa sig inkomst av det lägre slaget så ska den dras från tillsvidareundanställslönen men kanske ge någon sorts bonusåterbäring upp till lägsta pensionsnivån. Förändringen finansieras genom att stänga ner FAS 3 och med den uppkomna plusspengen kan arbetsgivaravgiften kanske sänkas motsvarande.

För att inte hamna i jävsituationer så må detta förslag bara diskuteras av ålderspensionärer.

Samhället har nu gått in i den Postmoderna fasen, inte bara i realiteten utan också formellt.

Annonser

(89) Malmöiter

Jag läser en rolig mening i dagens Kvällspost. Ja artikeln är skriven tvåtusentolv men den dyker upp i dag när jag kollar om bomben på Fredsgatan som väckte hunden hemma.  ”Även om han är bosatt i Lund är han en tvättäkta malmöit.” Det är inte möjligt tänker jag. En malmöit bor i Malmö. Det är liksom hela idén med epitetet. Men Seth Mattssons deckare i Malmömiljö är bra. Läs dom!

Kraftig explosion i centrala Malmö står det i Kvällsposten men den rubriken måste vara satt i Lund eller Stockholm. Fredsgatan är en bakgata alldeles vid motorvägsinfarten till Malmö. Jag passerade området i morse på väg fram och tillbaka till stationen. Trafiken flöt klart ostörd. Gymgrossisten heter affären som fick ta smällen. Naturligtvis handlar det om droger. Området torde vara Malmös gymtätaste. Bara på Fredsgatan finns två gym och ett systembolag och i en tvärgata nya innekrogen Röda Nejlikan. I Fredsgatans förlängning på andra sidan Lundavägen, på Höstgatan ligger Antibok vilket torde vara det hippaste antikvariatet i Malmö just nu med olika perfomanser varje vecka.

Det finns tvåtusiaster som bara för att de åker tåg varje dag och har svårt att håla reda på sig gärna vill att Lund också är Malmö men inte känner till att inte ens Lund är ett. Man talar om två Lund med centrum och periferi. Lundaborna bor i periferin. Förlåt att jag inte är från Göteborg, men jag förstår liksom inte vitsen.

Jag läser ett inte så roligt stycke i Expressen som är någon sorts riksupplaga av Kvällsposten. Vändpunkten kom när en av 68-radikalerna i Lund i min mors närvaro (med Auschwitz, Sachsenhausen och Ravensbrück fastbrända i själen), kallade mig för judesvin. En rak höger och han låg på marken och grymtade likt en stucken gris. En bil närmade sig. Min mor skrek ut sin förbannelse på jiddischsvenska: ”Tjeyr eyver han, kör över honom!”  Sedan dess har jag behandlat dylika antirasister – de har av någon anledning alltid tillhört vänstern – på detta entydiga vis. Jag kommer från Möllevången där man både ger och tar stryk.” Också en malmöit med andra ord, men vad är det han egentligen säger. 68-radikaler och dylika vänsterns antiraster = antisemiter. Alla? Jaha, då är det väl så då. Naturligtvis handlar det om något annat när man skriver så. I alla fall i Expressen. Tidning med sting. I näven eller tanken?

(90) VARDAG

Vi målar väggarna vita i en lägenhet i Svedala och medan vi gör det så pratar vi om ditten och datten. Om strängteori och Carlos Castaneda, dimensioner och strålar i ombytliga färger, Platon och Pytagoréer, enkla toner och sfärernas musik, upplösningen av demokratin, vänsterfascisterna i nittonhundrasjuttiotalets alla bokstavskombinationer och dagens teoretiska vänster lite till. Till kafferasten har vi espressomaskin och ostmackor och vi pratar om författare och böcker som stått sig, till exempel Hesse och Stäppvargen och några till. Hunden får vara med på ett hörn där han tuggar finaste torrfodret för trehundra kronor per påse. Sedan åker vi hem till Malmö och Möllevångstorget och vidare till Kirseberg och utanför huset på första soliga bänken sitter en historiestudent och grunnar över en avhandling om Posthumanismen och sanningen som den framträder i naturvetenskapliga rön. Inte långt från strängteori och Castaneda med andra ord. Så sant, så sant. Sanning och verklighet. Sanningen dog i Spanien menade George Orwell till ArthurKoestler. Båda var där. Det som hände hade inte hänt och det som hade hänt hände inte. Den som behärskar nuet kan få skriva historien. Informationsministeriet bestämmer om det är i landets intresse att man kan ge ut Orwells bok som ska bli en succcé. I alla fall är det något som händer varje dag. Som man kan prata om. Varje dag. Vardag.

(91) INFAMT OCH OHEDERLIGT

I dag är det Ebbas dag. Ebba Witt-Brattström. Hennes ”Århundradets kärlekskrig” kommer ut i dag. I alla fall så recenseras den här och där i dag. Inte för att jag har kommit över den ännu men man kan ju ta del av kulturaspiranterna (aspirationer till att bli kulturman alltså). Jag råkar läsa: ”Jag ligger inte med en högerman”, sa Gun Kessle, alltid lydig Jan Myrdal. Det är åtminstone en linje. Hade Moas dotter varit lika klok och hållit sig borta från elitister hade mycket besparats henne. Men var idén i stället att vara högsta hönset så finns alltid risken att man satsar fel.” och ordet infamt faller fram bland synapserna i mina tankars värld. Hur är det möjligt? Jag vet inte varifrån det kom. Motbjudande, vedervärdigt, vederstyggligt, förhatligt, förskräckligt, frånstötande, obehagligt, vidrigt, otäckt, uselt, hemskt, ohyggligt, äckligt, vämjeligt, abominabelt, grymt sa grisen, en sur gammal högergubbe. Vadan att vänta? En annan kommentar i dag från självaste Expressen: ”Att hon samtidigt, med berått mod, låter hela manlighetens kollektiva skuld falla på en ensam man, som många läsare kommer att tycka sig känna igen, är mindre hedervärt.” Ja, man vet inte vad man ska tro. Är det autentiskt så är det. Varför denna omsorg om mannen, i det här fallet den enstaka mannen? Den enstaka kvinnan skurar i hela landet! Det är uppenbart en otrevlig man.  –  Hedervärt alltså! Heja EBBA! Jag återkommer i ämnet när jag läst boken …

I självaste Aftonbladet går att läsa om den allt mindre hedervärda för att inte säga ohederliga Handelshögskolans bemötande av en diskuterande kritisk och framförallt fri hållning. Totalitarism är vad det handlar om och vad bland andra den inte så särskilt hedervärda familjen Ax:son Johnson gör när den öppet visar hur totalitär man kan vara mot kvinnor också i en demokrati som Sveriges. Det är den intellektuella friheten det spelas med. Rätt så läskigt faktiskt. Det finns många goda skäl till att varken läsa eller skriva i tidningen Axess. Det ”är ett svek mot demokratin, ett primitivt sätt att säja nej till upplysning, information, debatt, kultur, ja snart sagt till allt som är viktigt i en demokrati”. (för att alludera på ett påstående om Metro jag råkade läsa på en blog.) Jag återkommer i ämnet när jag läst boken … 179 år av ensamhet.

(92) Fotbollstaktik

Olika lagsporter har olika förutsättningar för det där med taktik och i fotboll räcker det långt för att försvara sig att man har en spelare mellan mål och boll. Förvaret grupperar sig på lämpligt sätt så att man alltid är övertaliga i närheten av bollen, det kallas zonförsvar, eller ett närmarkerande en-mot en spel. För att komma åt det så så kan man anfallsmässigt välja att spela runt bollen till det uppstår en lucka i försvaret och någon sekunds fritt från försvarare och så fortsätter man att passa bollen och behåller sekundövertaget tills bollen ligger i mål. Antingen genom ett omarkerat distansskott eller genom en passning till en fri spelare helt nära mål.  Eller så lägger man in bollen i boxen och hoppas att förvaret ska göra ett misstag när de försöker att mota bort den. Eller så utnyttjar men överraskningsmomentet och kontraspelar bollen snabbt innan försvarsspelet kommit i ordning. Ytterligare en möjlighet är att bredda anfallsspelet så mycket att tydliga en-mot-en situationer uppstår och har anfallet då tillgång till goda dribblers så har de en klar fördel.

1958 satte Brasilien fotbollstaktiken på karta genom att spela 4-2-4, det innebar i praktiken att man spelade med fyra framskjutna forwards istället för tre, och en sista backlinje med fyra istället för tre. Brasilien blev övertaliga både fram och  bak. 4-2-4-taktiken kom sedan att dominera under många år och lever fortfarande på sina håll.

Pengar är också en bra taktik. Då köper det laget som har mest pengar de snabbaste yttrarna som kan springa förbi försvaren och slå raka bollar utom räckhåll för målvakten till en center som också han lämpligen är snabbare än sin försvarare. Som i PSG.

(93) INTIGHET; integritet.

Intighet, till skillnad från integritet, betyder tomhet, fåfänglighet, meningslöshet, obetydlighet, värdelöshet.  Integritet betyder okränktbarhet, oberoende, orubbat tillstånd, redbarhet heder.

Tänker på ovanstående när jag går en sen morgonrunda med hunden. Vet egentligen inte varför orden finns i tankeomsättningen. Vet egentligen inte heller exakt vad de betyder men man kan ju googla. Ordböckerna är för tillfället onåbara då viss oreda förekommer på kontoret. Det mesta man googlar i ordväg står redan i de gamla ordböckerna; men utförligare.

Tittade i går en stund på Krig och fred och en stund på Melodifestivalen. I båda fallen gammal begränsad kunskap. Omtagningar med bara det för tillfället populäraste. I filmen om kriget får vi inte ta del av soldaternas vardagsliv, hur de äter och tillbringar vardagen. Vi får i stort sett ingenting veta. En ensam tsar som ridande i sakta mak ser på slagfältet har förmodligen aldrig förekommit. Gamla osanningar som reproduceras gång på gång. Varför? Jag ser fram emot att läsa Carsten Jensens senaste roman. Den är under översättning men jag läser den nog förr på danska. Varför låter översättningen vänta på sig? Inte kan det vara av kommersiella skäl?

(94) Anekdotiskt kunskapande

Det är alltid lite uppseendeväckande när en vetenskapsman torgför anekdotiskt kunskap. Som här en docent i internationell politik. Docentens ärende är att desavouera Olof Palme så här trettio år efter hans frånfälle och ändra lite på historieskrivningen.  Som vetenskapskvinna torde/borde Docenten veta att grundläggande statistisk i all opinionsrelation är att 5% är mycket emot, 30 % emot, 30 % varken eller, 30 % för och 5% mycket för. Det är den relationen hon måste förhålla sig till och eventuella signifikanta förändringar. ”Av den stora mängd kommentarer jag fått, via mejl och i sociala medier, kan jag emellertid konstatera att vi var många, väldigt många, som inte såg Palme som någon samlande landsfader, varken före eller efter hans bortgång.” Som svar på ”Visserligen arrangerades begravningen av Socialdemokraterna, men att han då enligt skribenten skulle ses som ett partis ledare snarare än folkets är nonsens. Jag var där på gatorna den 15 mars 1986 i Stockholm – svenska folket sörjde djupt oberoende av politisk hemvist. Var var A-S D då?” är det nonsens och i den ärliga redovisningens namn är också påpekandet att vederbörande gick på gatan 1986 i det här sammanhanget också nonsens.