Olof Palme

(94) Anekdotiskt kunskapande

Det är alltid lite uppseendeväckande när en vetenskapsman torgför anekdotiskt kunskap. Som här en docent i internationell politik. Docentens ärende är att desavouera Olof Palme så här trettio år efter hans frånfälle och ändra lite på historieskrivningen.  Som vetenskapskvinna torde/borde Docenten veta att grundläggande statistisk i all opinionsrelation är att 5% är mycket emot, 30 % emot, 30 % varken eller, 30 % för och 5% mycket för. Det är den relationen hon måste förhålla sig till och eventuella signifikanta förändringar. ”Av den stora mängd kommentarer jag fått, via mejl och i sociala medier, kan jag emellertid konstatera att vi var många, väldigt många, som inte såg Palme som någon samlande landsfader, varken före eller efter hans bortgång.” Som svar på ”Visserligen arrangerades begravningen av Socialdemokraterna, men att han då enligt skribenten skulle ses som ett partis ledare snarare än folkets är nonsens. Jag var där på gatorna den 15 mars 1986 i Stockholm – svenska folket sörjde djupt oberoende av politisk hemvist. Var var A-S D då?” är det nonsens och i den ärliga redovisningens namn är också påpekandet att vederbörande gick på gatan 1986 i det här sammanhanget också nonsens.

Kanon … … 23 – #blogg100

I småskolan hände det sig att lärarinnan skulle ha barn vilket ledde till ledighet, barbörd och konvalescens och för barnen många vikarier. Den äldsta vikarien blev trött av att läsa högt för alla barnen så jag, jämnårig med de övriga små kiven, fick göra det i stället. Tid i katedern fick jag så det räckte för resten av livet men också en viss vana för att hantera mig i en sådan situation. Katederns makt är stor må ni tro och jag kan inte förstå de lärare som nu och framgent avhänder sig den.

Så också en Kanon. En Litteraturkanon kan betyda lite olika saker men om det gällde Basketboll så skulle jag kora 1) John Wooden (1966) Practical Modern Basketball.  2) Morgan Wootten (1992) Coaching basketball successfully 3) Dick Devenzio (1983) Stuff: good players should know. 4) Phil Jackson (2006) Sacred Hoops: Spiritual Lessons of a Hardwood Warrior.  Litteraturlistan när det gäller bra basketlitteratur är lång men de här fyra är de bästa och dessutom så kompletterar de varandra på ett alldeles utmärkt sätt samtidigt som var och en står för sig själv. Jag har faktiskt inköpsföreslagit dem alla till Malmö Stadsbibliotek men kvar finns bara Devenzio. Borde inte Biblioteket ha någon sorts ansvar för böckerna de bara har ett exemplar av? Ej! En hylla för de bästa böckerna med rubriken SNODDA; en hyllning så god som någon!

Det var ju på gång med en svensk litteraturkanon men det sket sig som man säger i Das Litteraturkretze. Landet kan omöjligt enas om en sådan. Så varför inte vars och ens Litteraturkanon. Var och en må vara Litteraturvetare på sin egen fason.  Moby Dick , som här kan lyssnas på, kanske hade platsat på min Litterärt Korrekta Lista tillsammans med Mörkrets Hjärta, Dödskeppet och Motståndets estetik, (som jag för övrigt märker kan bli hur lång som helst) men knappast på den med de omedelbart intryckande. En Kanon tycker jag ska stå för: -Det här vill jag att du ska läsa. Så min Kanon får bli en Intryckskanon; dessa fyra är de jag omedelbart tänker på: 1) Fjodor Dostojevskij Idioten 2) Claude Simon Triptyk 3) Mark Helprin Vintersaga 4) Svante Foerster Klasskämpen. Inga Nobelpris här inte. Men kanske en Nobel väg. [(:Triptyk läste jag innan Simon fick Nobelpris och för övrigt mycket mer i Bjurströms översättningar av Claude Simon. Det var så mycket mer roligt eftersom det bodde en fransman i lägenheten inunder som studerade till läkare och klämde allt som August Strindberg skrivit, a la Theodor Kallifatides för att läsa sig svenska, och den gången då Simon fick nobelpris så hade han, som Olof Palme så fint uttryckte det ”inte en aning om vem det kunde vara”:)]