Gun Kessle

(91) INFAMT OCH OHEDERLIGT

I dag är det Ebbas dag. Ebba Witt-Brattström. Hennes ”Århundradets kärlekskrig” kommer ut i dag. I alla fall så recenseras den här och där i dag. Inte för att jag har kommit över den ännu men man kan ju ta del av kulturaspiranterna (aspirationer till att bli kulturman alltså). Jag råkar läsa: ”Jag ligger inte med en högerman”, sa Gun Kessle, alltid lydig Jan Myrdal. Det är åtminstone en linje. Hade Moas dotter varit lika klok och hållit sig borta från elitister hade mycket besparats henne. Men var idén i stället att vara högsta hönset så finns alltid risken att man satsar fel.” och ordet infamt faller fram bland synapserna i mina tankars värld. Hur är det möjligt? Jag vet inte varifrån det kom. Motbjudande, vedervärdigt, vederstyggligt, förhatligt, förskräckligt, frånstötande, obehagligt, vidrigt, otäckt, uselt, hemskt, ohyggligt, äckligt, vämjeligt, abominabelt, grymt sa grisen, en sur gammal högergubbe. Vadan att vänta? En annan kommentar i dag från självaste Expressen: ”Att hon samtidigt, med berått mod, låter hela manlighetens kollektiva skuld falla på en ensam man, som många läsare kommer att tycka sig känna igen, är mindre hedervärt.” Ja, man vet inte vad man ska tro. Är det autentiskt så är det. Varför denna omsorg om mannen, i det här fallet den enstaka mannen? Den enstaka kvinnan skurar i hela landet! Det är uppenbart en otrevlig man.  –  Hedervärt alltså! Heja EBBA! Jag återkommer i ämnet när jag läst boken …

I självaste Aftonbladet går att läsa om den allt mindre hedervärda för att inte säga ohederliga Handelshögskolans bemötande av en diskuterande kritisk och framförallt fri hållning. Totalitarism är vad det handlar om och vad bland andra den inte så särskilt hedervärda familjen Ax:son Johnson gör när den öppet visar hur totalitär man kan vara mot kvinnor också i en demokrati som Sveriges. Det är den intellektuella friheten det spelas med. Rätt så läskigt faktiskt. Det finns många goda skäl till att varken läsa eller skriva i tidningen Axess. Det ”är ett svek mot demokratin, ett primitivt sätt att säja nej till upplysning, information, debatt, kultur, ja snart sagt till allt som är viktigt i en demokrati”. (för att alludera på ett påstående om Metro jag råkade läsa på en blog.) Jag återkommer i ämnet när jag läst boken … 179 år av ensamhet.