(95) BORTGÅNGEN KUNSKAP

Det kunskapande följetvånget fortsätter.Washington Capitals som i överlägsen stil leder National Hockey League mötte på onsdagen Los Angeles Kings på bortaplan eller on the road som man säger over there. Dåliga starter är Capitals signum denna säsong och efter första perioden leder Kings med 3-0. Andra perioden 0-0 och i tredje perioden gör huvudstadslaget den obligatoriska upphämtningen och alltså 3-3 och fem minuters förlängning med tre mot tre spel. Efter halva förlängningen kör Kings en intränad variant: istället för att ta in pucken i anfallzonen gör puckhållaren en extra bakåtsväng medan kantspelaren gör flygande byte och då Washingtonförsvararen hänger med på bytet och har längre till båset så blir Los Angeleslaget ganska så automatiskt övertaliga och kan enkelt utnyttja det och slå in vinnarpucken. Kolla själv. Så enkelt kan det vara att göra bort motståndaren i hockey. I Basketboll byter man bara när det är avblåst. Det är egentligen en coachmiss av Capitals även om spelaren har eget ansvar på banan. Intränade anfallsvarianter i lagidrott är också en sorts gemensamt kunskapande och kan bara mötas av ett intränat och väl preparerat försvar. Påläst kan man också säga. Eller som sagt gemensamt kunskapat.

(96) KLOKSKAPANDE

Denna spalt verkar utveckla sig till en följetong (läs: Följetvång) Ord som inte finns understrykes av ordbehandlaren, vilken den nu är, wordpress´eller datorns?. När man nu lärt sig att hämma sin driftsimpuls till omedelbar belöning (Läs: (97)) så är bokläsande ett avkopplande och klokskapande sätt att fördriva tiden med. Avkopplande är inte fel i sammanhanget ty just den allmänna uppkopplingen till olika telenät och webbar är något omedelbart belönande. Rent av omedelbart samhällelikt belönande. ”Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.” visste redan Falstaff Fakir i ”Den flitige gossen” Själv läser jag just nu i ”Som jag behagar” som är en lättsmält utvald och ibland förkortad variant av George Orwells ”Collected Essays” och alldeles utmärkt översatt av Peter Handberg om än ibland lite egensinnigt. Första essän tituleras På Raspen och det är ju inte så mycket huvudet på spiken om läsaren (läs:jag) inte vet vad det är. Ja, rent filosofiskt vet ju alla som en gång gått i träslöjden vad en rasp är förstås. Översättaren berättar att det är en sorts arbetsanstalt som kallades så på sjuttonhundratalet i Sverige. Varför en motsvarande anstalt i England på nittonhundratrettioettalet valts att kallas så förklarar han inte. Kanske upplever han George Orwell som lite anakronistisk sig. Lena Andersson har skrivit ett förord och det är ju symptomatiskt för en Lätt-att-läsa-bok, och även så utgivaren Anders Bergman så förklarar att urvalskriteriet varit fördjupningsförståelse till 1984 och Djurfarmen, kanske enligt modellen freudiansk felsägning som egentligen ska vara Som vi behagar.  Lite dumförklaring av läsekretsen med andra ord så visst är det hög tid att bli lite klokare.

(97) KLOKSKAP

Brev till läsekretsen

Till gårdagens tankar om politiska fördomar och den psykologiskt konstruerade högerska tankefiguren, projicering, överföring och den svaga, för att inte säga klena självuppfattningen som är grunden för högerns försök till skuldbeläggning av vänstern för att lägga tillrätta de egna dumheterna måste naturligtvis läggas  vad som är klokhet. Klokhet är göra det riktiga. Du har alltid ett val så klokhet blir att välja det riktiga. För att göra det riktiga måste man i flesta fall ha lärt sig det. Inte det riktiga men att utifrån sig själv välja det riktiga. Det du på något sätt vet är det riktiga. Barn- och självuppfostran med andra ord. Vi känner alla till experimentet. Ett fyraårigt barn sitter vid ett bord och stirra på en godisbit. ”Du får äta den om du vill”, säger den vänliga experimentanikern. ”Eller så kan du vänta tills jag kommer tillbaka om en liten stund så får du en godisbit till.” Så får barnet vara själv med godisbiten och det svåra valet i upp till femton minuter. Det händer på Stanford University i slutet av nittonhundrasextiotalet, och vad som händer är The Marshmallow Test. Femhundra barns självkontroll testas. Kan de tygla den spontana lusten till att stoppa godisbiten i munnen genom att tänka på den framtida belöningen: den dubblerade godisbiten. Slutsatsen blir att självkontrollen varierar från barn till barn. Några åt godisbiten meddetsamma men de flesta kämpade på för att låta bli. En tredjedel klarade att låta bli tills experimentatorn kom tillbaka. Att äta godis är ju inte så klokt kan man tänka och att avstå är det klokaste i alla händelser men nu var det självkontrollen det handlade om. Självkontroll är klokt. Det kloka är att först genomföra uppgiften och sedan invänta belöningen. Gud vilade ju på sjunde dagen och allt var gott. Alltså inget nytt. Men ändå. Den avstående tredjedelen gick det senare bra för i livet på alla möjliga sätt. De blev kloka. Det är konklusionen av vad som är klokt.

Har det här med höger och vänster i tankeverksamheten att göra? Ja, faktiskt. Men självkontrollerat avstår jag tills vidare att berätta. En människa utan självkontroll är en ofri människa. En fri människa är en klok människa. Har du ingen självkontroll? Bara lugn. Det går att öva på. Självkontroll är nämligen inte något man har eller inte har, som ögonfärgen eller en tredje bröstvårta. Självkontroll är mera som en muskel. Man kan träna på självkontrollen och välja om man vill använda den eller inte.  Så börja träna NU!

Men framförallt.  Bevara ett stoiskt lugn.

Spontan kan man vara ändå.

 

 

 

(98) Tokiga tankar hör tokarna till

Kajsa Ekis Ekman: TEXTER 1998-2015 (2015)

Andra texten (b) som Kajsa skriver handlar om tokiga tankar som högerskribenter och andra förmenta tänkare försöker överföra på sina motståndare, inbillade eller ej. Det är en god iakttagelse och en generalisering som faktiskt håller. Man kan undra varför det är så. Rädsla? Oerhörd rädsla? En dumhet som överskrider tänkandets gränser. Tänkandet som ju skulle hävdas. Tokhögern? ”Det går alltid till på samma sätt: en vänsterrörelse kopplas ihop med något förkastligt – guilt by association – och sedan tvingas alla inom vänstern ta avstånd, för det man inte tar avstånd från är man.”  Javisst är det så. Så tokigt det kan bli. Det är ett sjukligt drag på något sätt. Högern som hatar förändring, vars trygghet vilar på att ingenting får störa ordningen, rubba cirklarna, känner stor skuld inför sina mordiska tankar gentemot de förändringsbenägna och projicerar dessa på sina motståndare. Det som psykologerna kallar överföring och vips, så lättar skuldkänslan för reaktionärerna; det är detta som är reaktionen, och högern får någon sorts bekräftelse på att det tänkta är det rätt tänkta, och lite dopamin på köpet. Det blir som en drog. Förstå att det inte går att diskutera med dessa påverkade människor. Naturligtvis tillkommer vad en auktoritär uppfostran gör med människor och det inbyggda kravet på att vara framgångsrika och bättre än andra. Det som här är teori och inte verklighet. Kartan stämmer inte med terrängen och nu ska terrängen ändras på. Alltså ger man sig på andras beskrivningar av terrängen. De egna inneboende våldstankarna projiceras över och blir till en påverkan av andras beskrivningar. Något måste ju vara fel.

Blogg 100, Ja varför inte?!

Blogg 100, igen!, ja varför inte?!

Det är kul att blogga och det finns säkert lika många förklaringar till blogganden som det finns bloggare. För min del nog mest med tyngdpunkt på att ha ett forum. Jag har ett par bloggar till och den här har väl aldrig ens nått fram till sin första intention – att utveckla ett basketbollprogram och nu är det ett tag sedan jag verkade som coach och tränare. Kanske går det bättre med lite distans. Den här gången kör jag med nedräkning.

Jag kollar inte posten så abcpunktd-posten så ofta, därför sen ankomst till tillförlitlighetsbloggandet Blogg 100 som egentligen började den 1 mars. Alltså för en vecka sedan.

UPPKAST

Det här första inlägget får bli en OM-tagning och kan även läsas på OM-sidan: ”ABC.D är egentligen namnet på ett utkast till ett Basketbollprogram. Omständigheterna gav att jag kom att driva en Basketbollklubb som började som ett i första hand socialt fritidsprojekt för lågstadiet för att skolbarnen i olika åldrar skulle lära känna varandra och på så sätt få lite lugn på skolgården. Allt var gratis och skolan bidrog med tillgång till den lilla gymnastiksalen varje lördag förmiddag. Projektet växte och flyttade senare till en lite större men utrangerad  gymnastiksal på högstadieskolan och då det var dags för renovering och ombyggnad till skolbibliotek lade jag efter 12 år ner verksamheten. Den ursprungliga tanken var att de som ville forsätta med basketboll skulle göra det i en riktig basketbollklubb men så blev det alltså inte. Det var istället vi som blev den riktiga basketbollklubben. Så länge det nu varade. I ABC.D -programmet tänkte jag sammanställa erfarenheterna. A, står för allmän träning. Atletism, smidighet, balans etc. B, står för Basketboll eller specifik träning. C, står för konditionsträning, och D för det där lilla extra; kultur, sammanhållning och showtime. Klubben lämnades åt sitt öde men jag snodde med mig programnamnet som jag för övrigt själv hittat på. Det går bra att teckna sig :o) Själv tecknade jag bloggen på Blogg 100 – listan och på den vägen är det just nu, tids nog ska den väl styra in på Basketboll.

. Punkten mellan C och D är egentligen en historia mellan mig och Cyrano de Bercerac som jag faktiskt alldeles glömt bort men kanske handlade det om att han var en elitfäktare, romantiker, vegetarian och en man med litterära ambitioner.

Hoppas ni, käre läsare, står ut med reklamen.

NHL Moments of Glory

Stanley cup Final smäller högt. Gretsky säger att en hockeyspelares liv i NHL har fyra helt olika nivåer: Försäsong, säsong, slutspel och final. Finalen smäller högst; snabbare, hårdare, grisigare (grittyer) och allt måste vara genomtänkt. Gretsky släpper pucken vid första matchens första symboliska nedsläpp. Det är en hyllning till spelet.

Det är inte Girardis enstaka sargpassning mot tre Kingsspelare som är avgörande utan samma spelares taktiska misstag då han i momentet strax innan väljer att vara omsorgsfull om pucken i stället för att slå upp den på första beröringen då övriga Rangerspelare vänder upp och täcker området där pucken kan komma. Sedan är de borta. Kings blir övertaliga mot en övergiven Girardi och Lundquists uppträdande då han flyttar positionen är lite uppgiven. Det går snabbt i hockey men snabbare än snabbt är att tänka rätt. Särskilt i Finalen. Vid Kings första mål snor de pucken på nästan exakt samma sätt och plats som vid sista. Det är på sitt sätt också en hyllning till spelet.

Rangers som haft fler vilodagar dominerar de två första perioderna men sedan kommer Kings igång och över och bara Lundqvist står emellan dem och segern. I tredje periodens sista minut snabbskrinnar sig Hagelin dock till en sista öppen chans men får omedelbart efter missen snabba sig tillbaka bara för att med skridskotån rädda ett inspel vid Lundquist högra stolprot.

Kings coach Darryl Sutter tillhör den familj; familjen Sutter, som haft flest medlemmar involverade i NHL nämligen åtta stycken.

 

Finaldags

Så här års spelar många sporter sina finalserier och det är påfallande tycker jag hur idrotten i stort går framåt. Det är snabbare, mer tekniskt och oftast taktiskt på en högre nivå än tidigare. I går såg jag SM-finalernas sista och avgörande match mellan Norrköping och Södertälje och imponerades mest av Martin Pahlmblad i Södertälje, bördig från EOS i Lund, och en som verkligen tar en plats i den svenska basketeliten. Hans insats i första halvleken tycker jag var avgörande och sedan kunde Södertälje spela hem matchen mot ett allt mera stressat Norrköping. Norrköpings längdövertag var påfallande och de använde sig av det på ett bra sätt i första halvlek utom då att Palmblad kunde gå in och sätta poäng från armbågarna, det vill säga platserna på strafflinjen, vilket inte ska gå mot ett längre lag, men i andra halvlek var det liksom bara över och Södertälje kunde trots många skottmissar enkelt hålla undan. Coach Burke för Norrköpig släppte in bänken de sista två minuterna och kanske skulle han gjort det långt tidigare. En coach måste förstå att det inte duger att låta förstafemman komma i underläge så länge utan att försöka förändra i manskapet. Psykologin är viktigt i basketboll och jag tycker att det är spelarna som ska ta sitt ansvar på banan men när det inte fungerar så måste coachen ta över och matcha om laget, antingen taktiskt eller genom att byta ut favoriterna, i alla fall en liten stund, om inte annat så för att de ska förstå allvaret på ett konstruktivt sätt. När spelare inte klarar av att göra det som de brukar göra så måste man byta. I synnerhet i en avgörande final. Paul Burke var själv en spelare som helst spelade hela matchen, i alla fall i Mataki Malmö, och klarade det och kanske ligger den egna spelarerfarenheten honom lite i fatet som coach. Norrköping borde till exempel inte ha släppt till en enda retur.

Nu kan jag varken Norrköping eller Södertälje men minns Hageby, som Norrköping hette när det begav sig, och har lite följt Södertäljes basketprogram och det är intressant att se hur olika spelkulturer bevaras och utvecklas genom åren. Hageby och Södertälje Basket startades 1963 och det var samma år som Kronborgskolans basketfrälsta, bland andra undertecknad, bildade Basketbollklubben Herkules som senare kom att ombildas till nu rätt så misslyckade Malbas där lagets stjärna John Fitzgerald arbetar som MYP Coordinator, vad det nu är, på samma gamla Kronborgsskola som i likhet med basketbollklubbarna bytt till engelska och heter Bladins Internationell. Malbas har valt att helt överge den Herkulitiska baskettraditionen, som lite fått överleva i Lomma, och det tror jag är en starkt bidragande orsak till att klubben inte fungerar på A-lagsplanet medan ungdomslagen ofta klarar av att hävda sig på högsta Sverigenivå. Tyvärr så finns det ingen övergripande Revisionsbyrå för basketboll i Sverige där Malbas fått förklara varför de med Sveriges största upptagningsområde inte kan få till det i vuxeneliten vilket får en ett tänka att kanske så skulle basketsporten i Sverige må bra av att skilja på kommersiell elit där man kan ställa krav och övriga. Det borde inte vara tillåtet att så grundligt lura basketungdomen som sker på Malmö Borgarskola i Malmö.

Chirseberg Bulls & Cherries fick varje år med spelare till Malmö Basketgymnasium då det ännu var ett Riksgymnasium men Chirsebergs sista år då niorna vann Skåneserien och helt dominerade uttagningen till Skånelaget valde ingen av spelarna att söka. Träningen på Basketgymnasiet låg helt enkelt på en lägre nivå. Istället valde tjejerna att varva ner i div 3 och råkade i första matchen att möta Lobas som till stor del ställde upp med spelare som på våren vunnit div 1 och i gammal god Herkulesstil fullständigt sprang sönder Lommalaget och vann med över trettio poäng. En basketsanning så god som någon. Det finns en sanning till med Cherries F-86 som handlar om EOS nuvarande damelitlag. När EOS F-85 och F-86, EOS som i och för sig var duktiga på tjejsidan, överhuvudtaget inte hade en chans mot kvarterslaget Cherries, det utomhustränande laget utan träningshall, laget tränade bland annat i Kirsebergsskolans aula där man hängt in en korg, så tänkte EOS om och påbörjade den genomtänkta tjejsatsning mot eliten som i dag resulterat i ett stadigt elitlag.  Kalis Loyd, i dag i svenska damlandslaget, som är född 1989 tränade och spelade med Chirseberg Cherries F-86, därför att mamma Helen också en gång i tiden börjat spela i Herkules för samma tränare. Kalis blev sedan en av flera ”fulvärvningar”* som Malbas damsektion gjorde bland Cherriesarna rakt emot alla etiska idrottsregler samtidigt som Malbas elitseriespelande Herrlag innehöll sex spelare med sin första basketfostran i Chirseberg Bulls. Övriga skåneklubbar, inklusive Malbas, bidrog med högst en, om vi räknar bort Chirsebergsspelarna som senare kom att spela i Malbas och Serbia.

Ovannämnde Paul Burke träffade 1996 också på Cherries vid ett tillfälle då han besökte Malmöligan och det var tradition att under avslutningen någon elitspelare tävlade på någorlunda lika villkor mot någon ungdom. Paul Burke fick möta Py och uppgiften var 7:an nerskuren till 5:an; alltså att från fem platser skjuta och ta sin egen retur och först byta plats sedan man satt ett skott. Paul på stor korg och Py som alltså var tio år på liten och avstånden var motsvarande; alltså ”outside the paint”. Behöver jag säga att PB inte hade en chans. Elitserieguarden, sedermera i landslaget, missade sitt första skott och sedan var det kört. Py satte alla fem och kunde titta på när PB avslutade. ”I will beat you next time” sa Paul men det blev aldrig någon andra chans och jag är säker på att Norrköpingscoachen även i dag måste överträffa sig själv för att vinna över Py i 7:an.

*Ps. Om Kalis kan man läsa här men det är alltså en ren lögn och man kan ställa sig frågan varför Malbas inte ändrar på det fast att till exempel högst officiella basketprotokoll kan visa att Kalis började spela för Cherries. Som ungdomsklubb får man sällan, för att inte säga aldrig; ”cred” för att den viktiga första basketuppfostran som sker och som klubben ger svensk basket alldeles gratis men visst är det konstigt, för att inte säga skamligt att som Malbas här ljuga och dessutom när nämnde fulvärvare är journalist. Även Max Wiman ger här sitt stöd då inte heller han nämner Cherries i bakgrunden där Kalis fick lära sig sitt framgångsrika skott tillika med specialfinten ”hesitation run”. Behöver jag säga att jag är förvånad och höjer ett ögonbryn för att inte säga värre saker. Under sin korta sejour; u81-u86, i det officiella basketsverige fostrade Chirseberg B&C 5 ungdomsspelare som senare nådde ungdomslandslagsnivå och tre kom att representera Sverige och ytterligare fyra har spelat i Svenska Basketligan. Flera Skånetitlar, inklusive dominansen i Malmöligan,  och USM-framgångar för att inte nämna inbjudningsturneringar i Danmark, Frankrike och Polen stack bara Skånebasket i ögonen och det är väl lite märkligt att klubben aldrig på något sätt premierades eller ens omnämndes. Ungdomsträdet som är Skåneförbundets unika seriekonstruktion och som nu använts i ett antal år konstruerades av Chirseberg. Ett litet tack hade varit snyggt innan det var finaldags för den framgångsrika men penningfattiga kvartersklubben som alltså efter att direkt motarbetats av Skåneförbundet gav upp.

©

 

exp Hd