Fotboll

(92) Fotbollstaktik

Olika lagsporter har olika förutsättningar för det där med taktik och i fotboll räcker det långt för att försvara sig att man har en spelare mellan mål och boll. Förvaret grupperar sig på lämpligt sätt så att man alltid är övertaliga i närheten av bollen, det kallas zonförsvar, eller ett närmarkerande en-mot en spel. För att komma åt det så så kan man anfallsmässigt välja att spela runt bollen till det uppstår en lucka i försvaret och någon sekunds fritt från försvarare och så fortsätter man att passa bollen och behåller sekundövertaget tills bollen ligger i mål. Antingen genom ett omarkerat distansskott eller genom en passning till en fri spelare helt nära mål.  Eller så lägger man in bollen i boxen och hoppas att förvaret ska göra ett misstag när de försöker att mota bort den. Eller så utnyttjar men överraskningsmomentet och kontraspelar bollen snabbt innan försvarsspelet kommit i ordning. Ytterligare en möjlighet är att bredda anfallsspelet så mycket att tydliga en-mot-en situationer uppstår och har anfallet då tillgång till goda dribblers så har de en klar fördel.

1958 satte Brasilien fotbollstaktiken på karta genom att spela 4-2-4, det innebar i praktiken att man spelade med fyra framskjutna forwards istället för tre, och en sista backlinje med fyra istället för tre. Brasilien blev övertaliga både fram och  bak. 4-2-4-taktiken kom sedan att dominera under många år och lever fortfarande på sina håll.

Pengar är också en bra taktik. Då köper det laget som har mest pengar de snabbaste yttrarna som kan springa förbi försvaren och slå raka bollar utom räckhåll för målvakten till en center som också han lämpligen är snabbare än sin försvarare. Som i PSG.

Annonser

Klämdag

Klämdagen är en arbetsdag men ändå inte.

Man kan se på arbetets organisation utifrån lite olika vinklar. I grunden är ju arbetet ett sätt att leva, det är så vi; tillsammans med kärleken, reproducerar våra liv. Det kan man inte överlåta till någon annan och ändå så gör man det. Den kan kallas fritid och det är inte ovanligt att fritiden synes viktigare än arbetstiden. Instrumentell livssyn kallas det. Man gör det ena för att kunna göra det andra. Arbetet som sådant har inget egenvärde men ger pengar till fritid. Klämdagen är en vardag som görs till arbetsfri dag och vardagslivet tappar rytmen. Som när Malmö FF spelade en sorts halvmesyr av Tiki-Takan mot Helsingborg häromdagen. Jag såg hela på teve häromdagen då jag hellre avstår att vara på plats; ståplats, än stödjer den ohämmade och hatfyllda tonårsklådan som numera huserar, för att inte säga husas, på läktarna och runtomkring. Det är lite beklämmande att se vuxensamhället be om tillåtelse att släcka bränder som helt öppet anläggs för att störa matchen som pågår på arenan. När Helsingborg gör första målet blir matchen avbruten bortåt kvarten och Malmölaget går helt miste om det lilla revanscherande momentum man kunnat tillägna sig. Malmö kommer aldrig in i matchen igen och de taktiska bristerna lyser igenom. Spelarna är duktiga och klarar direktspelet, stundom lysande, men har oftast inga passningsalternativ förutom långbollen så även om Helsingborgsförsvaret överflyglas så besegras det aldrig. Malmös beräknande snabba passningar kommer ingenstans då ett stillastående Helsingborgsförsvar redan räknat ut vad som ska hända och står där bollen kommer att komma. Malmö spelar obalanserat, det vill säga, alldeles för mycket till vänster och där ”dör” bollen gång på gång när man gärna vill göra något extra och dessutom överbelastar med alldeles för många spelaresom springer/står i vägen för varandra Gång efter annan. Spelarna tycks också hellre vara långt fram än på sina platser för inte kan det väl vara meningen att överge mittfältet genom att inte ha tillräckligt med spelare där. Då blir laget långt och kontringen som Helsingborg sprang in bara en tidsfråga. Malmöförsvararnas uppträdande vid den kontringen var besynnerligt och helt oskolat. Två spelare som båda jagar spelaren istället för positionen framför honom och inte ens förmår att minska skottradien genom att styra undan lite granna. När Malmö går ner på tre man i backlinjen så förstärker man längst fram där spelarna redan springer och trampar på varandra. Malmös taktiska oskicklighet var så stor att det i mina ögon såg ut som en läggmatch. Återigen Basketboll. Inget är lättare än att med fel taktik förlora en match utan att det syns för den oinvigde. Det behöver inte vara medvetet utan bero på okunnighet också, en okunnighet som det kan finnas många varianter av där systemrigiditet är en, spelarvalet en annan. Det finns till exempel inte plats för dribblers i Tiki-Takan, men alla måste kunna ”göra” sin man. När en förvarare blir bortgjord och passerad i Tiki-Takan så är anfallarna plötsligt i övertal och hela försvaret kan ”rullas” upp. Malmölaget dribblade bort sina motståndare många gånger men blev ändå aldrig övertaliga. Alltså: Malmö FF har många duktiga spelare och borde enkelt kunna skapa många fler chanser för att vinna matchen och skulle aldrig behöva gå bort sig så stort som gjordes vid två tillfällen.  Malmö FF just nu verkar inte vara mycket till lag. (Se mål ett) Sammanhållning saknas. Anledningarna är säkert flera. Till exempel så kan jag inte förstå varför man låter spelare som valt att gå den Bosmanska vägen spela. Kommer man inte till kontrakt så ska man heller inte spela. Särskilt inte som man förhandlar med ett annat lag redan under pågående kontrakt. Det verkar inte särskilt professionellt skött, men det verkar heller inte Malmö FF, det finns många exempel; även om lönerna är höga. Spelaren kan ju till exempel lånas ut till IFK Malmö. Det tror jag skulle höja stämningen i båda lagen!

För att avsluta som jag började:

Malmö FF är ett fotbollslag men ändå inte;

som leder allsvenskan men ledan lyser mest.

Tiki-Takan

Det finns många som skriver om fotboll som inte har en susning om vad det hela handlar om. Som det här med Tiki-Takan. Systemet är enkelt. Erövra bollen genom energisk bollpress och spela sedan runt tills målchanssituation uppstår. Med skickliga bollhållare och bra rörlighet hos passningsmottagarna kan inte motståndarna erövra bollen utan att blotta sig. Att blotta sig i fotboll under Tiki-Takan innebär att försvararen hamnar framför bollen eller bollhållaren. Laget med det största tålamodet vinner eller så blir det oavgjort = 0-0. Allt bygger på att vara bollskickligare än motståndaren, det vill säga tillräckligt bollskickliga för att motståndaren inte ska komma åt bollen. Genom att utnyttja målvakten är det bollhållande laget alltid en man mer vilket gör att även sämre lag kan hålla på bollen ett längre tag även om de blir beroende av öppnande passningar för att komma i målchansläge. Ett tyskt lag med den tyska bollkulturen kan spela Tiki-Taka i den egna ligan men inte mot motståndare från söderöver. Däremot kan de försvara sig väl och uthålligt och genom välplanerade spelvändningar efter bollerövring överaska motståndaren och komma igenom innan Tiki-Takan-försvaret är samlat.

I Basketboll var det så på nittonhundrafemtiotalet tills man förbjöd bakåtspel över mittlinjen och införde skottklocka. Weave-spelet kunde nämligen pågå hur länge som helst. Minneapolis Lakers var mästarna på det och fortfarande lever weaven; flätan, på nästan alla basketträningar även om få lag, om ens något, kör den på match. Pick&roll däremot, som kan man säga är en förkortad variant av weaven, är desto vanligare.

Taktiskt har fotbollen närmat sig Basketboll då fotbollspelarna med tid och ökad skolning blivit mycket bättre på att skydda och behandla bollen och därmed förutsättningarna mer kommit att likna varandra. De flesta taktiska varianter kräver att spelarna verkligen kan spelet, i det närmaste automatiskt, då det höga tempot är en viktig faktor. Har man drillat Tiki-Takan övningar sedan barnsben då sitter det och det kan med bästa vilja i världen inte hävda att svenska fotbollspelare har.