Besserwise

(94) Anekdotiskt kunskapande

Det är alltid lite uppseendeväckande när en vetenskapsman torgför anekdotiskt kunskap. Som här en docent i internationell politik. Docentens ärende är att desavouera Olof Palme så här trettio år efter hans frånfälle och ändra lite på historieskrivningen.  Som vetenskapskvinna torde/borde Docenten veta att grundläggande statistisk i all opinionsrelation är att 5% är mycket emot, 30 % emot, 30 % varken eller, 30 % för och 5% mycket för. Det är den relationen hon måste förhålla sig till och eventuella signifikanta förändringar. ”Av den stora mängd kommentarer jag fått, via mejl och i sociala medier, kan jag emellertid konstatera att vi var många, väldigt många, som inte såg Palme som någon samlande landsfader, varken före eller efter hans bortgång.” Som svar på ”Visserligen arrangerades begravningen av Socialdemokraterna, men att han då enligt skribenten skulle ses som ett partis ledare snarare än folkets är nonsens. Jag var där på gatorna den 15 mars 1986 i Stockholm – svenska folket sörjde djupt oberoende av politisk hemvist. Var var A-S D då?” är det nonsens och i den ärliga redovisningens namn är också påpekandet att vederbörande gick på gatan 1986 i det här sammanhanget också nonsens.

NHL Moments of Glory

Stanley cup Final smäller högt. Gretsky säger att en hockeyspelares liv i NHL har fyra helt olika nivåer: Försäsong, säsong, slutspel och final. Finalen smäller högst; snabbare, hårdare, grisigare (grittyer) och allt måste vara genomtänkt. Gretsky släpper pucken vid första matchens första symboliska nedsläpp. Det är en hyllning till spelet.

Det är inte Girardis enstaka sargpassning mot tre Kingsspelare som är avgörande utan samma spelares taktiska misstag då han i momentet strax innan väljer att vara omsorgsfull om pucken i stället för att slå upp den på första beröringen då övriga Rangerspelare vänder upp och täcker området där pucken kan komma. Sedan är de borta. Kings blir övertaliga mot en övergiven Girardi och Lundquists uppträdande då han flyttar positionen är lite uppgiven. Det går snabbt i hockey men snabbare än snabbt är att tänka rätt. Särskilt i Finalen. Vid Kings första mål snor de pucken på nästan exakt samma sätt och plats som vid sista. Det är på sitt sätt också en hyllning till spelet.

Rangers som haft fler vilodagar dominerar de två första perioderna men sedan kommer Kings igång och över och bara Lundqvist står emellan dem och segern. I tredje periodens sista minut snabbskrinnar sig Hagelin dock till en sista öppen chans men får omedelbart efter missen snabba sig tillbaka bara för att med skridskotån rädda ett inspel vid Lundquist högra stolprot.

Kings coach Darryl Sutter tillhör den familj; familjen Sutter, som haft flest medlemmar involverade i NHL nämligen åtta stycken.

 

Finaldags

Så här års spelar många sporter sina finalserier och det är påfallande tycker jag hur idrotten i stort går framåt. Det är snabbare, mer tekniskt och oftast taktiskt på en högre nivå än tidigare. I går såg jag SM-finalernas sista och avgörande match mellan Norrköping och Södertälje och imponerades mest av Martin Pahlmblad i Södertälje, bördig från EOS i Lund, och en som verkligen tar en plats i den svenska basketeliten. Hans insats i första halvleken tycker jag var avgörande och sedan kunde Södertälje spela hem matchen mot ett allt mera stressat Norrköping. Norrköpings längdövertag var påfallande och de använde sig av det på ett bra sätt i första halvlek utom då att Palmblad kunde gå in och sätta poäng från armbågarna, det vill säga platserna på strafflinjen, vilket inte ska gå mot ett längre lag, men i andra halvlek var det liksom bara över och Södertälje kunde trots många skottmissar enkelt hålla undan. Coach Burke för Norrköpig släppte in bänken de sista två minuterna och kanske skulle han gjort det långt tidigare. En coach måste förstå att det inte duger att låta förstafemman komma i underläge så länge utan att försöka förändra i manskapet. Psykologin är viktigt i basketboll och jag tycker att det är spelarna som ska ta sitt ansvar på banan men när det inte fungerar så måste coachen ta över och matcha om laget, antingen taktiskt eller genom att byta ut favoriterna, i alla fall en liten stund, om inte annat så för att de ska förstå allvaret på ett konstruktivt sätt. När spelare inte klarar av att göra det som de brukar göra så måste man byta. I synnerhet i en avgörande final. Paul Burke var själv en spelare som helst spelade hela matchen, i alla fall i Mataki Malmö, och klarade det och kanske ligger den egna spelarerfarenheten honom lite i fatet som coach. Norrköping borde till exempel inte ha släppt till en enda retur.

Nu kan jag varken Norrköping eller Södertälje men minns Hageby, som Norrköping hette när det begav sig, och har lite följt Södertäljes basketprogram och det är intressant att se hur olika spelkulturer bevaras och utvecklas genom åren. Hageby och Södertälje Basket startades 1963 och det var samma år som Kronborgskolans basketfrälsta, bland andra undertecknad, bildade Basketbollklubben Herkules som senare kom att ombildas till nu rätt så misslyckade Malbas där lagets stjärna John Fitzgerald arbetar som MYP Coordinator, vad det nu är, på samma gamla Kronborgsskola som i likhet med basketbollklubbarna bytt till engelska och heter Bladins Internationell. Malbas har valt att helt överge den Herkulitiska baskettraditionen, som lite fått överleva i Lomma, och det tror jag är en starkt bidragande orsak till att klubben inte fungerar på A-lagsplanet medan ungdomslagen ofta klarar av att hävda sig på högsta Sverigenivå. Tyvärr så finns det ingen övergripande Revisionsbyrå för basketboll i Sverige där Malbas fått förklara varför de med Sveriges största upptagningsområde inte kan få till det i vuxeneliten vilket får en ett tänka att kanske så skulle basketsporten i Sverige må bra av att skilja på kommersiell elit där man kan ställa krav och övriga. Det borde inte vara tillåtet att så grundligt lura basketungdomen som sker på Malmö Borgarskola i Malmö.

Chirseberg Bulls & Cherries fick varje år med spelare till Malmö Basketgymnasium då det ännu var ett Riksgymnasium men Chirsebergs sista år då niorna vann Skåneserien och helt dominerade uttagningen till Skånelaget valde ingen av spelarna att söka. Träningen på Basketgymnasiet låg helt enkelt på en lägre nivå. Istället valde tjejerna att varva ner i div 3 och råkade i första matchen att möta Lobas som till stor del ställde upp med spelare som på våren vunnit div 1 och i gammal god Herkulesstil fullständigt sprang sönder Lommalaget och vann med över trettio poäng. En basketsanning så god som någon. Det finns en sanning till med Cherries F-86 som handlar om EOS nuvarande damelitlag. När EOS F-85 och F-86, EOS som i och för sig var duktiga på tjejsidan, överhuvudtaget inte hade en chans mot kvarterslaget Cherries, det utomhustränande laget utan träningshall, laget tränade bland annat i Kirsebergsskolans aula där man hängt in en korg, så tänkte EOS om och påbörjade den genomtänkta tjejsatsning mot eliten som i dag resulterat i ett stadigt elitlag.  Kalis Loyd, i dag i svenska damlandslaget, som är född 1989 tränade och spelade med Chirseberg Cherries F-86, därför att mamma Helen också en gång i tiden börjat spela i Herkules för samma tränare. Kalis blev sedan en av flera ”fulvärvningar”* som Malbas damsektion gjorde bland Cherriesarna rakt emot alla etiska idrottsregler samtidigt som Malbas elitseriespelande Herrlag innehöll sex spelare med sin första basketfostran i Chirseberg Bulls. Övriga skåneklubbar, inklusive Malbas, bidrog med högst en, om vi räknar bort Chirsebergsspelarna som senare kom att spela i Malbas och Serbia.

Ovannämnde Paul Burke träffade 1996 också på Cherries vid ett tillfälle då han besökte Malmöligan och det var tradition att under avslutningen någon elitspelare tävlade på någorlunda lika villkor mot någon ungdom. Paul Burke fick möta Py och uppgiften var 7:an nerskuren till 5:an; alltså att från fem platser skjuta och ta sin egen retur och först byta plats sedan man satt ett skott. Paul på stor korg och Py som alltså var tio år på liten och avstånden var motsvarande; alltså ”outside the paint”. Behöver jag säga att PB inte hade en chans. Elitserieguarden, sedermera i landslaget, missade sitt första skott och sedan var det kört. Py satte alla fem och kunde titta på när PB avslutade. ”I will beat you next time” sa Paul men det blev aldrig någon andra chans och jag är säker på att Norrköpingscoachen även i dag måste överträffa sig själv för att vinna över Py i 7:an.

*Ps. Om Kalis kan man läsa här men det är alltså en ren lögn och man kan ställa sig frågan varför Malbas inte ändrar på det fast att till exempel högst officiella basketprotokoll kan visa att Kalis började spela för Cherries. Som ungdomsklubb får man sällan, för att inte säga aldrig; ”cred” för att den viktiga första basketuppfostran som sker och som klubben ger svensk basket alldeles gratis men visst är det konstigt, för att inte säga skamligt att som Malbas här ljuga och dessutom när nämnde fulvärvare är journalist. Även Max Wiman ger här sitt stöd då inte heller han nämner Cherries i bakgrunden där Kalis fick lära sig sitt framgångsrika skott tillika med specialfinten ”hesitation run”. Behöver jag säga att jag är förvånad och höjer ett ögonbryn för att inte säga värre saker. Under sin korta sejour; u81-u86, i det officiella basketsverige fostrade Chirseberg B&C 5 ungdomsspelare som senare nådde ungdomslandslagsnivå och tre kom att representera Sverige och ytterligare fyra har spelat i Svenska Basketligan. Flera Skånetitlar, inklusive dominansen i Malmöligan,  och USM-framgångar för att inte nämna inbjudningsturneringar i Danmark, Frankrike och Polen stack bara Skånebasket i ögonen och det är väl lite märkligt att klubben aldrig på något sätt premierades eller ens omnämndes. Ungdomsträdet som är Skåneförbundets unika seriekonstruktion och som nu använts i ett antal år konstruerades av Chirseberg. Ett litet tack hade varit snyggt innan det var finaldags för den framgångsrika men penningfattiga kvartersklubben som alltså efter att direkt motarbetats av Skåneförbundet gav upp.

©

 

exp Hd

En svensk Tigger … … ?

Ibland när man har varit runt i virrtualiteten är det skönt att i alla fall en tycker som jag; eller som han Ljunggubben sa: ”det är skönt med en egen kupé”

Lena Andersson skriver en alldeles utmärkt kolumn i Dagens Nyheter i dag men vad är det egentligen hon vill ha sagt. Det vet man så ”sagtens ikke”. Per ser sig själv i Påls ögon men Påls ögon är normerande och Pål kan inte se Per, bara sina förtänkta tankar om honom. Lena diskurserar diskursen där någon i sedellärandets bästa fall har några slantar att erbjuda. Inget annat; och inte Lena heller. Den åtgärdsrelaterande tanken platsar inte i liberaliteten. Förtänksamt nog. För egen del anser jag att alla tillgängliga EU-miljoner  kan gå rakt ner i tiggarmuggen, utan mellanhänder och till mellanhändernas introverta fasa. Horror! Horror! skulle de utbrista; priset för att konfrontera sin egen stjäl. Den tomma pappmuggen mot den bottenlösa stjälen. Den varma vägen eller kälen. Kärvt att hitta den sista skärven i penningstacken. Girigbukar är vi allihopa, allihopa, allihopa. Jag med och du med!

Vi vet var vi kan finna tiggaren men var är problemet?

Nykolonialskt drag

Jan Guillou skriver en alldeles utmärkt kolumn i Aftonbladet i dag men vad är det egentligen han vill ha sagt. Det vet man så ”sagtens ikke”.

Alla vet vi vad en dragshow är. Det är när man klär ut sig till motsatta könet. Vi vet också att även språket är en klädedräkt som talar om vilka vi är. Mumbo Jumbo liknar ordet babbla. Babbla kommer från Barbar som står för främling och var vad man uppfattades som främlingens språk; Babbel. Mumbo Jumbo är vad kolonisterna sa om de koloniserades tyckande och tänkande som de inte heller kunde förstå. Att då använda mumbojumbobegreppet på den politiska panegyriken till kapitalistiska lösningar är inte ens vällovligt. Med den språkdräkten blir det till Dragshow. Men vem har sagt att inte Dragshow kan vara politisk, så djupt inunder den ideologikritiska analysen står kanske kolumnen för understucken kritik av Rysk homofobia. Egentligen.