Hockeyfinaler … 42 – #blogg100

Samtidigt som NHL-säsongen slutar så börjar den liksom på riktigt. Det är slutspel. Lagen som inte finns med räknas inte och deras supportrar är mycket besvikna. Deras favoritlag har lämnat dem utanför händelserna och berövat dem talförmågan, yttrandefriheten, upplevelsen. Ingen tar dem riktigt på allvar längre och knappast de själva heller längre. Det drabbar i år Washington Capitals där Nicklas Bäckström, poängmässigt bäste NHL-svensk,  spelar och han vill mycket riktigt inte spela i VM heller i år, en inte så liten demonstration om bristande motivation efter dopingspektaklet i Olympiska Spelen härförleden, återvinnsmästerskapet där de utanförblivna NHL-spelarna kan restaurera lite av vinnarmentaliteten. Kvarvarande NHL-are kan glädjas åt att någon annan än Alexander Ovechkin kommer att vinna skytteligan. Kanke blir det en Steen i år.  Själv en dalasten på farmors sida, kanske jag kan hoppas på det. Omöjligt är det inte. Motståndaren Chicago är mästare och verkar faktiskt lite mätt. Fast man ska inte tro på vad som verkar. De tidigt klara lagen kan grundträna lite extra i förberedelserna och ser kanske lite sega ut i inledningsomgångarna. Varje spelserie mellan lagen går till fyra, eller bäst av sju, och laget med färrest förluster på vägen till finalomgångarna brukar ta hem Stanley Cup. Det brukar heta att man ska ta en match i taget men det gäller alltså inte i Stanley Cup då konservationen av krafterna är essensiellt. New York Rangers tycks veta detta och kanske är det deras tur i år. Målvakten Lundqvist som räknas till NHL:s bästa har redan gjort alla sina dåliga matcher för den här säsongen och framåt har man Rick Nash och dess utom så tycks man ha fått ordning på övertalsspelet vilket brukar vara avgörande. Mycket talar för dem. Fast då får de börja med att vinna över Philadelfia; förstås. Just nu ligger Montreal närmast.

När ett lag går dåligt så brukar man ta fram våldet. Våldet utgör det religiösa innehållet i hockey och varje lag har en eller flera spelare vars främsta uppgift är att kunna slåss, det vill säga gå i handgemäng med det andra lagets slåssman. Det är ett tufft jobb. En vanlig proffsboxare har längre uppehåll mellan matcherna men för hockeypugilist så är det ett par gånger i veckan som gäller. Rent affärsmässigt så är det tuffa spelet en dålig affär för NHL och man försöker så gott det går att ta bort det oregelmässiga spelet, men för många hockeyfans är det att ta bort själen trots att det i den biljettbetalande verkligheten så är det allt färre som uppskattar våldet. Hellre fart och teknik!

I sverigelandet så tror man att supportrarna är sportens själ så därför får de finnas kvar och förgifta allt med sitt smått religiösa beteende. Eller?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s