Kanon … … 23 – #blogg100

I småskolan hände det sig att lärarinnan skulle ha barn vilket ledde till ledighet, barbörd och konvalescens och för barnen många vikarier. Den äldsta vikarien blev trött av att läsa högt för alla barnen så jag, jämnårig med de övriga små kiven, fick göra det i stället. Tid i katedern fick jag så det räckte för resten av livet men också en viss vana för att hantera mig i en sådan situation. Katederns makt är stor må ni tro och jag kan inte förstå de lärare som nu och framgent avhänder sig den.

Så också en Kanon. En Litteraturkanon kan betyda lite olika saker men om det gällde Basketboll så skulle jag kora 1) John Wooden (1966) Practical Modern Basketball.  2) Morgan Wootten (1992) Coaching basketball successfully 3) Dick Devenzio (1983) Stuff: good players should know. 4) Phil Jackson (2006) Sacred Hoops: Spiritual Lessons of a Hardwood Warrior.  Litteraturlistan när det gäller bra basketlitteratur är lång men de här fyra är de bästa och dessutom så kompletterar de varandra på ett alldeles utmärkt sätt samtidigt som var och en står för sig själv. Jag har faktiskt inköpsföreslagit dem alla till Malmö Stadsbibliotek men kvar finns bara Devenzio. Borde inte Biblioteket ha någon sorts ansvar för böckerna de bara har ett exemplar av? Ej! En hylla för de bästa böckerna med rubriken SNODDA; en hyllning så god som någon!

Det var ju på gång med en svensk litteraturkanon men det sket sig som man säger i Das Litteraturkretze. Landet kan omöjligt enas om en sådan. Så varför inte vars och ens Litteraturkanon. Var och en må vara Litteraturvetare på sin egen fason.  Moby Dick , som här kan lyssnas på, kanske hade platsat på min Litterärt Korrekta Lista tillsammans med Mörkrets Hjärta, Dödskeppet och Motståndets estetik, (som jag för övrigt märker kan bli hur lång som helst) men knappast på den med de omedelbart intryckande. En Kanon tycker jag ska stå för: -Det här vill jag att du ska läsa. Så min Kanon får bli en Intryckskanon; dessa fyra är de jag omedelbart tänker på: 1) Fjodor Dostojevskij Idioten 2) Claude Simon Triptyk 3) Mark Helprin Vintersaga 4) Svante Foerster Klasskämpen. Inga Nobelpris här inte. Men kanske en Nobel väg. [(:Triptyk läste jag innan Simon fick Nobelpris och för övrigt mycket mer i Bjurströms översättningar av Claude Simon. Det var så mycket mer roligt eftersom det bodde en fransman i lägenheten inunder som studerade till läkare och klämde allt som August Strindberg skrivit, a la Theodor Kallifatides för att läsa sig svenska, och den gången då Simon fick nobelpris så hade han, som Olof Palme så fint uttryckte det ”inte en aning om vem det kunde vara”:)]

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s