John Maxwell Coetzee … … 20 – #blogg100

Just nu läser jag ”Jesus Barndom” av J.M. Coetzee, en sydafrikansk författare som förutom en massa andra priser också fått Nobelpriset. Romanen är översatt av Ulla Danielsson. Det är den första boken av honom som jag läser. Det är en berättelse om Simon, en gammal man, som tillsammans med ett barn han inte känner, men väl har tagit hand om, från sjön kommer till ett okänt land, där han blir väl omhändertagen och möter mycken välvilja. Barnet som givits namnet David är föräldralös och ges till en kvinna som den gamle mannen slumpartat träffar därför att han tycker sig känna igen henne som barnets moder. Inte den biologiska modern men ändå modern. Berättelsen som är fångande slingrar sig fram längs verklighetens okända begrepp som den gamle mannen till skillnad från övriga ifrågasätter. Jag har kommit till sidan 222 där modern Ines söker upp honom därför att barnet förts bort av senor Dagas. Senor Dagas har en ring i örat vilket är en bög- eller piratsignal. Det händer saker i romanen och det finns mycket för en läsecirkel att diskutera och den stora saken upplever jag nu, mitt i läsningen, är det okända rum, eller land, där berättelsen utspelas. Landet, villkoren, språket, begreppen är okända eller i alla fall inte de gängse och visst är romanen en konstruktion som efter hand får lite kött på benen. Den inspirerar till att skriva dessa rader. Coetzee har en enkelhet i framställningen som kanske kommer av att han skriver sina berättelser med blyertspenna och kan sudda. Motsatt är det för Simon då han i ett läge får använda kulspetspenna. Simon väljer att leva enkelt, spartanskt men vill ändå komma åt något utöver det som den allmänna välgörelsen kan ge.

J.M. Coetze doktorerar i Austin där Lars Gustafsson senare kommer att arbeta. Tydligen är språkliga konstruktioner och dess påverkan i livet vi lever viktiga för J.M.C. och också LG har här med sitt problemformuleringsprivilegium ägnat sig åt samma fält. I går läste jag en artikel (Psykolotidningen 9/08) om de senaste rönen inom anknytningsteori och begreppet desorganiserad anknytning och kanske hör den diskussionen också hemma här. En sorts desorganisationslitteratur; vilket är en antonym.

[Just nu, för att vara riktigt ”just nu” läser jag en liten elakhet, om än ack så okunnig, om Bo Rothstein angående diskursen: Tiggari i den globala byn; eller not, och marxistisk katastrofteori. Jag ska inte kommentera då jag likt Simon i Coetzees berättelse inte vill vara elak, men bara nämna att jag också just från Bibliotekets fjärrlån beställt ”The law of accumulation and breakdown of the capitalist system : being also a theory of crises”  ;o) så vitt jag vet den bästa boken i ämnet.]

[För att vara lite mera Just Nu så plockar jag denna notering från Bibliotekets hemsida: ”27 mars 2014 – Vi har uppgraderat vårt system och fått problem med vissa sökningar i Valfria sökord. Just nu fungerar det inte att söka på ord som innehåller å, ä eller ö. Välj sökalternativ Titel, Författare eller Ämnesord i stället.”]

 

 

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s