”Hägring 38” 04 – #blogg100

Leon Theremin playing his own instrument

Jag har just avslutat läsningen av Kjell Westös ”Hägring 38”. På sidan 259 uppför Olga Nemjova musikstycken på en Teremin. Den som noga läser denna joggingblogg ska finna att jag i ett tidigare inlägg nämner Sheldon Cooper och The Big Bang Theory och här ska nämnas att tereminen är Sheldons favoritinstrument.

Allt är en tillfällighet, men rätt så kul. Om detta visste jag inte när jag började läsa romanen. Det händer en hel del annat i romanen som jag inte ska avslöja för jag tror att historien blir en annan om man vet slutet men tillfälligheterna i den är många, så många att Hägring kanske är en talande titel. ”En hägring uppstår vid en onormal fördelning av temperaturen med höjden i den lägre delen av atmosfären. Därmed följer också en onormal vertikal täthetsfördelning hos luften, vilket är grundorsaken till det brytnings- eller refraktionsfenomen som hägringen utgör.” Vad vet jag? Kanske heter hägringen Gaby; erotisk novelettförfattare  som är just 38.

Romanen är i alla fall bra, mycket bra och spännande, upplösningen oväntad och karaktärerna psykologiskt väl genomtänkta. Berättelsen rör sig Finlands politiska mellankrigstid och jag inser att det är en historia jag måste läsa på. Finlands koppling till Tyskland och tyska ideal synes stark och vice häradshövdingen Claes Thune; ena huvudrollen,  en kritisk röst. Hans egen berättelse, som också är en artikel han skriver, handlar om Finlands hållning i den eskalerande ideologiska konflikten i Europa. ”Nationalismen och stamtänkandet äro sega sjukdomar. De botas bäst med läsning och resor.” blir Thunes slutkläm. För detta får han ”duktigt på flabben” av folk med andra åsikter. Både i pressen, släkten och högst handbegripligt i den egna porten. I teckningen av Thune associerar jag till Jean-Paul Sartre men det är säkert fel. På trettiotalet läste ju Sartre Heidegger och har efter kriget skrivit om frihetskänslan i krigsgemenskapen. Men kanske finns det fler som tror på ”människors handlingar” mer än ord och har liten pitt. Andra huvudrollen heter Matilda, och berättelsen om henne liknar en finsk Lisbeth Salanderhistoria fast med lite mindre action och det är så sakta den kryper fram. Nästan mellan raderna. Jag tror att jag lärde mig en del genom att läsa denna bok. Ena gången kan man tro på ord; andra gången på handlingar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s